Hundars olikheter

Har funderat en del på det förra inlägget, vad rasklubben skriver om Dansk/Svensk Gårdshund. Givetvis har hundar olika personligheter och temperament, precis som människor. I en kull kan syskonen bli ganska olika. Freja har världens coolaste mamma, känd för sitt sätt och pappa känner jag inte. Att gårdshunden vaktar är uppenbart,  Freja ger skall när någon okänd passerar och då brukar jag gå fram till fönstret och säga OK, jag vaktar, du är bra men det räcker! Men samtidigt vaktar Norrbottenspetsar lika mycket. Givetvis, de har vaktat hus och hem i skogslandet förr samtidigt som de var fågeljägare. Tundra vår Norrbottenspets är resultatet av en parning där tiken paras med två hanhundar vilket inte är tillåtet i Sverige, men i Finland. För att säkerställa faderskapet DNA-testas valparna. I hennes kull var hon den enda som hade Jyry som far övriga hade en far vid namn Justus. Nu har jag inte träffat herrarna men det Tundra har som egenskap hittills är blyghet. Nu är hon elva månader och har hamnat i tonåren och har börjat smita vilket inte hänt tidigare. Ska bli intressant att följa hennes utveckling, utseendemässigt är hon vacker som få men gillar inte utställning utan vi tränar och tränar. Förhoppningen är givetvis att utställningsavskyn ska ge med sig. Just nu tycker hon om att vara med Frejas valpar. Om någon undrar varför man parar med två hanar så är det för att bredda avelsbasen i en liten ras. Det är den förklaring jag fått.

Tundra busar med valparna

 

Inte glömda

Våra andra hundar är som sagt inte glömda för att livet med småvalpar tar mycket fokus. Hundar är här och nu, så givetvis talar de om vad de vill om vi missar något… alla ska ha motion, leka och äta. Alla olika individer på sitt sätt. Raija och Tundra ska ut i fågelskogen på någon vecka och då krävs det att de är i form för det. Helst skulle jag vilja simträna dem, i bassäng då men kanske jag hinner det också. Givetvis ska jag inte göra det själv utan det finns de som kan det:).

Raija myser i skuggan

 

Promenad i solen

Äntligen blev det varmt. Solen är här och det grönskar. Freja mår efter omständigheterna bra, lite kräkningar och matvägran, vad tror vi om det? Just nu hoppas vi på valpar, så klart.

Tundra fick träna lite hopp och balans på promenaden, jättekul tyckte hon. Nu ska vi köra igång med lite mer ringträning. Start nästa vecka, ska bli skoj. Hennes skygghet i utställningsringen får vi jobba sakta med. Kanske vi börjar med att se på först och kliva in efter en stund. Ingen beröring första gången.

Promenad runt Höträsket