Nu är det dags för motion ute på isen. Hundarna får springa och husse åka skidor. Alla nöjda och glada efter motionspassen. Så här lugna och nöjda ser vi ut efter en tur!
Kategori: Norrbottenspets
Jyry ER55161/06
Fick som julhälsning en sommarbild från Tundras pappa Jyry som bor i Kemijärvi, Finland. Jyry har varit på utställning några gånger då han fått reserv-cert och certifikat. Hans stamtavla är intressant då han har en hel del okänt bakom sig och samt ursprung i en av de linjer som rasen Norrbottenspets byggts upp med i Finland. Följ länken så ser du Jyrys stamtavla.
I raser med liten avelsbas mönstras hundar in. Då registreras de i Finland med ett U, Ö eller ER idag framför sitt registreringsnummer. När tre generationer kan kartläggas bakåt får de bokstäverna FI framör registreringsnumret. Även vår Tundra har bokstäverna ER i sitt finska registreringsnummer men är nu i Sverige SE. Tundra finns både i den svenska och finska kennelklubbens databas där den finska är tydligare och även anger inavelsgrad och med vilka individer den baseras på.
På Jyrys pappas sida är det mer okänt än vad det är på mammans sida. På mammans sida finns Turo som är en av de hanhundar som har en egen linje men även en stamtik med namn Vilkki. Villkis linje är från 70-talet och står för mer än 27% av Nobs i Finland. En mycket stabil linje med fler än 250 avkommor. Sedan kan jag ha åsikter om avel på den tiden, Vilkki har haft 15 valpkullar och den sista i 11 års ålder (på 70-80 talet). Tyvärr finns det även inavel i den linjen då Villki fått en kull med sin son. (Kan även vara en tjuvparning). Turo har den tredje starkaste hanhundslinjen i Finland och är född 1993.
Allt detta finns att läsa i två rapporter om de finska Nobslinjerna för hanar respektive tikar på den finska spetsklubbens hemsida.
God Jul!
Vi önskar God Jul och några härliga, sköna lediga dagar till alla. Tiden har rusat iväg och vi har senaste månaden roat oss med två hundkurser. Loppan har gått klart valpkurs samtidigt med sin bror Hugo. Två mycket lättsamma hundar där tydlig utveckling syntes framförallt på Hugo som till en början var lite försiktig. Loppan får fortsätta kursandet till våren. Tundra och Freja har fått gå en så kallad ”prova-på” kurs. Den innehöll rallylydnad, klicker, agility och spel& lekar. Freja gillar allt, kanske främst agility och spel&lekar. Tundras blyghet blir bättre och bättre så vi fortsätter enträget med att testa olika övningar med henne. Nu ska vi vila oss lite och må bra. Eftersom det är riktigt kallt ute och en hel del snö så roar vi oss med att kasta fresbee på en äng i djupsnö och det tycker alla är riktigt kul utom Raija. Hon står och skäller vid sidan om och Freja är helt besatt. Bär hem sin fresbee med stolthet.
Norrbottens Vackraste Hund
Nu har valparna firat att de blivit fyra månader med en utställningspremiär. Är mycket glad, för det gick över förväntan. Valparna var goa och glada vilket jag tycker är viktigt och de fick också mycket fina omdömen. Tundra var dagens första hund i ringen och hon tycker verkligen inte om när domaren ska känna igenom henne. Men träning ger färdighet.
Idag fick våra småttisar rosetter! Hugo BIR och Loppan BIM!
Kritik Loppan: Bra prop huv, bra pigment, stark muskulös kropp, starka ben, bra vinklar. Bra i rörelse. Bra pig och pälskvalitet. Bra temp.
Kritik Hugo: Bra utvecklad 4-mån, korr huvud m bra pig, stark kropp. Goda vinklar Bra i rörelser. Bra pig och pälskvalitet. Bra temp. Mycket lovande.
Tundra fick ett very good: bra prop huvud, bra pigment, korr nacke. Önskar starkare ö-linje bättre utvecklat förbröst behöver starkare armbågar och bättre vinklar. Behöver mer träning och självförtroende.
Ringträning med Tundra
Då ägnade vi lördageftermiddagen till utställningsträning. Tundra tvekade givetvis vid hantering, men nästa gång gick det bättre och sista gången helt ok. Med lugn och mycket korv så gick det vägen. Så glad jag blir när man får hjälp av erfarna hundmänniskor. Nu får vi bara fortsätta träna på hundhusets socialträffar, bland annat. Tundras utställningsrädsla bottnar sig i den första utställningen i våras då domaren släppte en nyckelknippa vid hennes huvud för att se om hon reste öronen mer. Rena paniken utbröt, en unghund sju månader som precis börjat sitt första löp. Så allt ”spökade” och allt blev så fel. En bild från mobilkameran nedan
Höst och jakt
Tundra och Raija har fått en hel del turer i skogen. Perfekt för Tundra som jagas in i höst och som nyligen skällde sin första fågel, en orre. Raija tycker nog inte det är lika trevligt med konkurrensen…Hon har dessutom börjat bli halt efter skogsturerna. Hon har lätt att gå upp i vikt och vikten har stor betydelse för en hund som inte har perfekt benstomme.
Tundra rör sig betydligt lättare och svävar mer i markerna vilket gör det enkelt för henne.
Har själv fastnat i SKK:s avelsdata och funderar en hel del över ärftliga faktorer och grubblar över hur en del tänker i avel. Men jag lär mig hela tiden något nytt.
Tundra 1 år idag!
Idag firar vi en mycket speciell hund som fyller ett år. En blyg räka som äntligen verkar ha fått mer aptit både på mat och bus! För busat, det har hon gjort rejält ikväll med valparna som ännu inte flyttat.
Kennelnamn Skadis
Har inte skrivit att FCI godkänt kennelnamnet Skadis. FCI står för Fédération Cynologique Internationale och det är en internationell hundorganisation där Svenska Kennelklubben är ansluten. Varför sökte vi det namnet? Ja vi ville ha något fornnordiskt och många var upptagna men inte Skadis. Skade, Skadi eller Skatði som det skrevs på fornisländska var enligt nordisk mytologi en jättinna och enligt sägen jaktens och vinterns gudinna så varför inte. Vi bor i vinterland med fågeljägare och råttjägare, samtidigt gårdshundar i en ras med ursprung i norr och en i söder.
Hundars olikheter
Har funderat en del på det förra inlägget, vad rasklubben skriver om Dansk/Svensk Gårdshund. Givetvis har hundar olika personligheter och temperament, precis som människor. I en kull kan syskonen bli ganska olika. Freja har världens coolaste mamma, känd för sitt sätt och pappa känner jag inte. Att gårdshunden vaktar är uppenbart, Freja ger skall när någon okänd passerar och då brukar jag gå fram till fönstret och säga OK, jag vaktar, du är bra men det räcker! Men samtidigt vaktar Norrbottenspetsar lika mycket. Givetvis, de har vaktat hus och hem i skogslandet förr samtidigt som de var fågeljägare. Tundra vår Norrbottenspets är resultatet av en parning där tiken paras med två hanhundar vilket inte är tillåtet i Sverige, men i Finland. För att säkerställa faderskapet DNA-testas valparna. I hennes kull var hon den enda som hade Jyry som far övriga hade en far vid namn Justus. Nu har jag inte träffat herrarna men det Tundra har som egenskap hittills är blyghet. Nu är hon elva månader och har hamnat i tonåren och har börjat smita vilket inte hänt tidigare. Ska bli intressant att följa hennes utveckling, utseendemässigt är hon vacker som få men gillar inte utställning utan vi tränar och tränar. Förhoppningen är givetvis att utställningsavskyn ska ge med sig. Just nu tycker hon om att vara med Frejas valpar. Om någon undrar varför man parar med två hanar så är det för att bredda avelsbasen i en liten ras. Det är den förklaring jag fått.
Inte glömda
Våra andra hundar är som sagt inte glömda för att livet med småvalpar tar mycket fokus. Hundar är här och nu, så givetvis talar de om vad de vill om vi missar något… alla ska ha motion, leka och äta. Alla olika individer på sitt sätt. Raija och Tundra ska ut i fågelskogen på någon vecka och då krävs det att de är i form för det. Helst skulle jag vilja simträna dem, i bassäng då men kanske jag hinner det också. Givetvis ska jag inte göra det själv utan det finns de som kan det:).
