Dansk-svensk gårdshund är en riktigt gammal ras, en av våra svenska nationalraser. En hund med gammal historia men som inte har varit godkänd så länge av Svenska Kennelklubben. 1987 erkändes rasen i Sverige och Danmark. En hund som är en del av det svenska kulturarvet. Den har använts på lantgårdar som vakthund, råttjägare och sällskapshund. Varifrån den härstammar vet man inte helt säkert. Det kynologiska ursprunget är troligen från pinscherraser och vita terrier som jack russell och foxterrier. Rasen har också kallats för skånsk terrier.
Rasstandard Dansk-svensk gårdshund
Egenskaper och Mentalitet
Gårdshunden är en hund som tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt. Den kräver en del aktivering. Vanliga aktiviteter för en gårdshund är agility, rallylydnad, lydnad och viltspår.
En gårdshund är en väktare, den talar genast om när någon kommer in på dess område. I övrigt skäller den nästan inte alls.
Storlek och utseende
Hanar mankhöjd: ca 34–37 cm och Tikar mankhöjd: ca 32–35 cm.
En gårdshund ska ha mycket kroppsmassa och ha en kropp som är svagt rektangulär. I förhållande till kroppen har gårdshunden ett litet huvud. Svansen är lång, halvlång eller så kan hunden födas med stubbsvans. Pälsfärgen är övervägande vit med en eller flera fläckar i olika färgkombinationer. Den kan vara trefärgad, svart/vit, röd/vit, gul/vit eller ha viltfärgade fläckar.
Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 9:10. Förhållandet mellan bröstdjup och benhöjd t.o.m. armbågen skall vara 1:1.
Pälsen hos en gårdshund är mycket lättskött. Ett bad då och då och lite borstning i perioder då den fäller päls. På vintern kan det behövas ett täcke till hunden då den kan frysa, gårdshunden har ingen eller lite underull.