Författare: Skadis
Jyry ER55161/06
Fick som julhälsning en sommarbild från Tundras pappa Jyry som bor i Kemijärvi, Finland. Jyry har varit på utställning några gånger då han fått reserv-cert och certifikat. Hans stamtavla är intressant då han har en hel del okänt bakom sig och samt ursprung i en av de linjer som rasen Norrbottenspets byggts upp med i Finland. Följ länken så ser du Jyrys stamtavla.
I raser med liten avelsbas mönstras hundar in. Då registreras de i Finland med ett U, Ö eller ER idag framför sitt registreringsnummer. När tre generationer kan kartläggas bakåt får de bokstäverna FI framör registreringsnumret. Även vår Tundra har bokstäverna ER i sitt finska registreringsnummer men är nu i Sverige SE. Tundra finns både i den svenska och finska kennelklubbens databas där den finska är tydligare och även anger inavelsgrad och med vilka individer den baseras på.
På Jyrys pappas sida är det mer okänt än vad det är på mammans sida. På mammans sida finns Turo som är en av de hanhundar som har en egen linje men även en stamtik med namn Vilkki. Villkis linje är från 70-talet och står för mer än 27% av Nobs i Finland. En mycket stabil linje med fler än 250 avkommor. Sedan kan jag ha åsikter om avel på den tiden, Vilkki har haft 15 valpkullar och den sista i 11 års ålder (på 70-80 talet). Tyvärr finns det även inavel i den linjen då Villki fått en kull med sin son. (Kan även vara en tjuvparning). Turo har den tredje starkaste hanhundslinjen i Finland och är född 1993.
Allt detta finns att läsa i två rapporter om de finska Nobslinjerna för hanar respektive tikar på den finska spetsklubbens hemsida.
Nya vänner!
Under året som gått och med hjälp av skadi.se, facebook och kontakter så har jag fått en hel massa nya vänner. Givetvis har det blivit nya vänner i hundvärlden. Egentligen helt fantastiskt hur fort det går idag med teknikens hjälp och vad lätt livet blir. Det du vill veta om tänkbara avelshundar hittar du enkelt. Du kan läsa om hälsostatus och se bilder. Bilder kommer från valpköpare och det är nästan det som gör mig mest glad, att få se hur fint valparna har utvecklats i sina nya familjer. Givetvis tycker jag det är skoj att se vad valparna fått med sig från sina föräldrar, storlek, öronform, färg och mycket mer.
Häromdagen fick jag en bild på Saul (Skadis Aktiva-Attila) som blivit en ”stor pojke” till min mobil.
Någon dag innan fick jag ett mejl med mobilbilder från Finland där Hupi (Skadis Absoluta-Atle) är ute på skogstur med sin lilla husse.
God Jul!
Vi önskar God Jul och några härliga, sköna lediga dagar till alla. Tiden har rusat iväg och vi har senaste månaden roat oss med två hundkurser. Loppan har gått klart valpkurs samtidigt med sin bror Hugo. Två mycket lättsamma hundar där tydlig utveckling syntes framförallt på Hugo som till en början var lite försiktig. Loppan får fortsätta kursandet till våren. Tundra och Freja har fått gå en så kallad ”prova-på” kurs. Den innehöll rallylydnad, klicker, agility och spel& lekar. Freja gillar allt, kanske främst agility och spel&lekar. Tundras blyghet blir bättre och bättre så vi fortsätter enträget med att testa olika övningar med henne. Nu ska vi vila oss lite och må bra. Eftersom det är riktigt kallt ute och en hel del snö så roar vi oss med att kasta fresbee på en äng i djupsnö och det tycker alla är riktigt kul utom Raija. Hon står och skäller vid sidan om och Freja är helt besatt. Bär hem sin fresbee med stolthet.
Loppan och Hugo 5 månader
Igår blev valparna fem månader och de utvecklas bara fint. Både Hugo och Loppan får gå valpkurs. Själv är jag lite sugen på att gå en lydnadskurs med Loppan, hon har ett fantastiskt humör och det syns verkligen hur hon vill jobba. Loppan var den valp som var sist i utveckling men det märks inte idag då hon passerat sin bror.
Hugo fem månader, vikt 5,9 kg och 32 cm hög.
Loppan fem månader, vikt 6,3 kg och 35 cm hög.
Norrbottens Vackraste Hund
Nu har valparna firat att de blivit fyra månader med en utställningspremiär. Är mycket glad, för det gick över förväntan. Valparna var goa och glada vilket jag tycker är viktigt och de fick också mycket fina omdömen. Tundra var dagens första hund i ringen och hon tycker verkligen inte om när domaren ska känna igenom henne. Men träning ger färdighet.
Idag fick våra småttisar rosetter! Hugo BIR och Loppan BIM!
Kritik Loppan: Bra prop huv, bra pigment, stark muskulös kropp, starka ben, bra vinklar. Bra i rörelse. Bra pig och pälskvalitet. Bra temp.
Kritik Hugo: Bra utvecklad 4-mån, korr huvud m bra pig, stark kropp. Goda vinklar Bra i rörelser. Bra pig och pälskvalitet. Bra temp. Mycket lovande.
Tundra fick ett very good: bra prop huvud, bra pigment, korr nacke. Önskar starkare ö-linje bättre utvecklat förbröst behöver starkare armbågar och bättre vinklar. Behöver mer träning och självförtroende.
Novemberväder
November är här och vädret är sådär, men när vi hade ett par lediga förmiddagar tog vi oss ett par skogsturer. Under den första låg det lite snö på marken men nu har det regnat bort. Halt blev det och vill höll nog alla på trilla omkull i halkan innan vi tog oss ut i markerna. Helt livsfarligt! Småhundarna Hugo och Loppan blir lite blöta men älskar att rusa fram i skogen, smaka och lukta på allt möjligt. 
Loppans farmor
För ett par veckor sedan, eller nästan 20121018 fick våra valpars farmor somna in. Maja (SVCH Cornelia) blev 13 år och har haft tre valpkullar under sin livstid. Alltid lika sorgligt när våra vänner får lämna oss. Men det är ett ansvar som hundägare att respektera ett hundliv och inte heller ”hänga” kvar vid sin hund trots stor ohälsa för att man vill undvika sorg och saknad i familjen. För saknar det gör alla och trots att man kan ha flera hundar så märks det när just en individ ur flocken är borta. Det är ett viktigt beslut som tas, kanske det viktigaste när det gäller hundar. Svårare beslut än att skaffa hund, tror jag och större. Men det mest ansvarsfulla man kan ta gentemot sin vän. En bild på Maja som jag fått av bästa Ann-Marie.
Hugo på besök
Någon dag här och var har vi besök av Hugo. Jättekul att se hur han också växer och jag kan se likheter och skillnader mellan honom och Atla. Intressant hur man hinner reflektera över vinklar, stop och svansar, hur de står och går… ja allt. Men förhoppningen är ändå att de är friska små krabater. På bilderna är de fjorton veckor, vilket var för två veckor sedan.
Ringträning med Tundra
Då ägnade vi lördageftermiddagen till utställningsträning. Tundra tvekade givetvis vid hantering, men nästa gång gick det bättre och sista gången helt ok. Med lugn och mycket korv så gick det vägen. Så glad jag blir när man får hjälp av erfarna hundmänniskor. Nu får vi bara fortsätta träna på hundhusets socialträffar, bland annat. Tundras utställningsrädsla bottnar sig i den första utställningen i våras då domaren släppte en nyckelknippa vid hennes huvud för att se om hon reste öronen mer. Rena paniken utbröt, en unghund sju månader som precis börjat sitt första löp. Så allt ”spökade” och allt blev så fel. En bild från mobilkameran nedan
