Har funderat en del på det förra inlägget, vad rasklubben skriver om Dansk/Svensk Gårdshund. Givetvis har hundar olika personligheter och temperament, precis som människor. I en kull kan syskonen bli ganska olika. Freja har världens coolaste mamma, känd för sitt sätt och pappa känner jag inte. Att gårdshunden vaktar är uppenbart, Freja ger skall när någon okänd passerar och då brukar jag gå fram till fönstret och säga OK, jag vaktar, du är bra men det räcker! Men samtidigt vaktar Norrbottenspetsar lika mycket. Givetvis, de har vaktat hus och hem i skogslandet förr samtidigt som de var fågeljägare. Tundra vår Norrbottenspets är resultatet av en parning där tiken paras med två hanhundar vilket inte är tillåtet i Sverige, men i Finland. För att säkerställa faderskapet DNA-testas valparna. I hennes kull var hon den enda som hade Jyry som far övriga hade en far vid namn Justus. Nu har jag inte träffat herrarna men det Tundra har som egenskap hittills är blyghet. Nu är hon elva månader och har hamnat i tonåren och har börjat smita vilket inte hänt tidigare. Ska bli intressant att följa hennes utveckling, utseendemässigt är hon vacker som få men gillar inte utställning utan vi tränar och tränar. Förhoppningen är givetvis att utställningsavskyn ska ge med sig. Just nu tycker hon om att vara med Frejas valpar. Om någon undrar varför man parar med två hanar så är det för att bredda avelsbasen i en liten ras. Det är den förklaring jag fått.
